Insatser
Jag tycker ju att det är JÄTTEJOBBIGT med massa insatser från höger & vänster, känner mig extremt besvärlig & som en börda för andra, även om dem säger raka motsatsen. Dem vill väl, men varför har jag så svårt för att tro på dem?
Nu sitter jag i soffan & tänkte på att jag är tacksam för den hjälpen jag får med min vovve som ju har tävlingsproblem. Idag ringde jag till en människa jag inte känner (träffade henne bara som hastigast på förra tävlingen) för att få tips & råd om hur jag ska gå vidare. (Bara den delen att jag klarade av att ringa är galet bra!) Och nu tänker jag på hundproblem & mina problem. Kanske borde jag försöka se dem som samma saker? När jag söker hjälp för vovven så ser jag inte det som insatser överhuvudtaget, inte heller besvärligt eller så, så som jag gör med mina problem. Utan där känns det helt naturligt att be om hjälp av någon annan när jag känner att jag inte klarar av det själv. Så vad är egentligen skillnaden?