Jävla förbannelse!!
Tårarna rinner & jag skakar. Pratade med veterinären för en stund sen & hon tror att min vovve ALLTID måste gå på kortsionet som han går på nu!! :'( Vi ska testa att sätta ut det, nedtrappning nu i 4 veckor, sen ska han vara helt utan, men när hon sa vad hon tror så tappade jag hoppet direkt. Med min jävla otur så kommer ha garanterat att vara tvungen att gå på den resten av sitt liv & då kan jag glömma allt vad tävlingar heter eftersom kortisonet räknas som doping. :'( :'( :'( Vad fan är det här? Varför kan ingenting gå min väg? Varför alla dessa jävla motgångar?
Jag blir knäpp, på riktigt. Har hämtat en porslinsmugg & funderar allvarligt på att krossa den & skära mig, jag skulle behöva det, men är samtidigt rädd för att jag ska bli flyttad till en annan avdelning, eller att jag ska tvingas vara kvar här ännu längre. Läkaren idag sa "ett tag till", & så skulle vi ses senare i veckan. Hon sa också att när jag såg en ljus framtid, saknade min vovve & ville leva så skulle jag bli utskriven, men jag tror inte att det är så lätt att få henne att tro på det om jag skulle ljuga? Speciellt inte om jag fortsätter att skada mig varje dag.
Men fan, jag klarar inte av det här, min jävla otur är snarare en förbannelse, allt bara upprepas, gång på gång på gång. Jag vill fan inte vara kvar längre, jag orkar inte, det gör för ont. Vad fan ska jag ta mig till?!
Borde kanske säga till personalen, men tror inte att nån av dem skulle förstå, för det är det som är ett av dem största problemen, INGEN förstår!! Jag känner mig så jävla ensam i allt & det är oerhört jobbigt. Jag ska försöka att härda ut & inte skada mig, för jag vill ju komma härifrån så fort som möjligt. Önska mig lycka till för det lär jag behöva!!!