Låt mig vara ifred!
Jag försökte vila i sängen 1,5 timmar direkt efter frukosten & tro på fan att det kom in nån i rummet hela 7 gånger under den tiden!!!!!! Så den vilan blev mer ett irritationsmoment! Och vissa kunde inte ens stänga dörren efter sig!!!!!! Åh, jag blir så arg, hur jävla svårt kan det vara att stänga dörrjäveln?! Jag HATAR att ha dörren öppen, jag blir så stressad av det, känner mig inte ett dugg trygg eller avslappnad utan det får mig som sagt att må ännu sämre. Men det är det uppenbarligen ingen som fattar...
Om en liten stund så kommer kuratorn hit & det vore ju synd att säga att jag känner mig redo & taggad inför det. Jag är trött & arg, men måste pigga på mig nu eftersom jag måste imponera på honom, "allt är bra"-projektet är ju i full gång!
Vill bara hem, bara få sova ifred! Jag är så förbannat trött, på alla sätt & vis. :( Och jag ångrar mig som fan att jag åt frukost! Känner mig smällfet & vill bara få bort mättnadskänslan, NU! Jag var inte ens hungrig när jag åt, men jag åt ändå, dumt gjort, mycket dumt gjort. Är typ 2 timmar sen jag åt, men det känns ändå som om jag precis har svalt smörgåsen, usch, hemska känsla.
6 minuter kvar tills kuratorn ska vara här, om han nu kommer exakt. Usch, usch, usch, jag vill inte, jag vill inte vara kvar här, jag vill inte prata med nån, jag vill bara få åka hem & vara ifred. Men för att komma dit så måste jag bita ihop & vara stark, övertyga alla om att allt är mycket bättre än det än.
Helvete, en av dem som störde mig när jag försökte sova var kuratorn, så han kommer inte nåt mer idag. Men istället så ska jag prata med läkaren när som helst, så jag hinner inte skriva mera nu, bara hoppas att det går bra.