Saknar henne som fan
Just nu är det tufft - igen. Bara jag tänker på att jag kommer att vara själv imorron på midsommar får mig att sakna min morsa så sjukt mycket. :'( Men hon sårade mig djupt, för min egen skull så borde jag hålla mig borta från henne, men samtidigt så älskar jag henne. <3 Så himla svårt att vara stark när det känns såhär. :(
Jag börjar dala, så jag hoppas att sömnmedicinen värkar fort snabbt så att jag kan sova snart, men det lär väl ta typ en timme eftersom jag tog dem typ jämt nyss. Skulle ha tagit dem tidigare, men men, inget jag kan göra nåt åt nu. :(
Usch, hatar när det blir såhär. Jag har haft en bra dag (efter att boendestödet var här) så varför kan den inte bara få sluta bra också? Varför måste det alltid dala? Jag bryr mig inte ens om midsommar egentligen, bortsett från att jag brukar grilla med morsan. :( Funderade på att höra med farsan om jag kan komma till honom, men kom precis på att han skulle åka bort. :( Så jag blir ensam, det är bara att inse.
Morsan har inte hört av sig alls på 2 veckor, vilket är både skönt & ledsamt. Jag saknar henne sjukt mycket som sagt, men samtidigt så svek hon mig ordentligt, mest genom idioten. :( Hatar att han får styra i hennes huvud, att han hjärntvättar henne så mycket. :(
Blev väldigt negativt det här, men så ser mina tankar ut just nu. :( Ska jag tänka på nånting positivt så har jag lyckats med att enbart äta glass 2 gånger idag, & druckit lite cola zero. Ingenting annat, så det känns bra. Tror stenhårt på min glass-diet, den måste få mig att lyckas nå mitt drömmål, min målvikt, annars vet jag inte vad jag ska göra.