Är det för komplicerat?
Mötet idag på funktionsstöd gick helt okej, bortsett från att den manliga behandlaren sa att han inte var säker på att vi skulle jobba med ätstörningen. :( Han sa aldrig varför, men hela samtalet gick ut på (andra) självskador & i slutet pratade vi lite om självmordstankar. Att prata om självmordstankarna var jobbigt, ångesten steg inombords & jag fick anstränga mig för att sitta kvar på stolen. Fick med mig lite papper hem som jag ska läsa & fylla i, som handlar om just självskador, ingenting om maten. Så frågan är varför? Är maten för komplicerad eller varför byta fokus? Jag skulle ha frågat, men jag vågade inte, jag är för rädd för svaret, för OM han skulle svara att maten är för komplicerad så skulle jag genast tänka att det är kört på den fronten. :(
Kan inte tänka klart just nu, så jag ska nog försöka sova istället. Så hoppas jag att hjärnan hänger med betydligt bättre imorron. Ska försöka våga ringa endokrincentrum imorron & fråga läkaren där om mitt resultat på MRen. Vad som stämmer, för jag klarar inte av att vänta 1 månad på svaret! Jag vill ju veta NU!!