Är det rätt eller fel?
Plötsligt så ifrågasätter jag allting. Jag åt en smörgås till frukost förut, efter att jag hade skrivit det förra inlägget, för annars hade jag aldrig orkat med promenaden. Det var så oerhört gott, varför är det så underbart att äta?! Jag är så avundsjuk på alla som bara kan äta utan att bli tjocka, varför kan inte jag få vara en av dem?
Har precis sett på Thinspiration & jag bara älskar den filmen, eller ja, Starving in Suberia som den egentligen heter. Ätstörningsfilmer brukar ju få mig mera triggad att INTE äta & det var min tanke bakom beslutet att titta på den idag, men idag hade den, väldigt konstigt nog, en annan effekt. En effekt som skrämmer mig; övervägandet att kanske börja äta igen. Vissa saker man ser i filmen känner jag igenom otroligt mycket, tankar, känslor, fysiska symtom m.m. & nånstans inom mig så VET jag att den bygger på sanning. Hjärtat tar stryk till slut, det gör det, & med tanke på att det inte var alls längesen jag själv fick åka in till akuten p.g.a. bröstsmärta & andningsbesvär så skrämmer det skiten ur mig. För ja, det måste bero på det, att jag själv fick just dem problemen för bara ett par veckor sen. Jag vill ju inte dö, även om jag för det mesta hatar mitt liv, så vill jag inte förlora det, hur konstigt det än låter i mina öron.
Nu tycker vovven att det är matdags (han äter alltid kl. 18 på kvällen), så jag ska ge mig ut i köket & ge honom mat, & samtidigt steka en köttbit till mig. Jag får äta en sån idag igen, trots att jag har ätit flera dagar i rad. Jag vet inte hur jag ska göra framöver, men idag får jag iaf äta lite. Jag får nog ta beslut från dag till dag. Men nu väntar köket!