Åter igen - för fet!
Telefonmötet gick sådär, jag tog upp frågan om utredning & hon svarade "det ingår i borderline, med ångest, så det är inget nytt". MEN hon beställde ändå "ätstörningsblodprover" som jag ska lämna nästa vecka. Jag berättade hur mycket jag har gått ner & hon tyckte att det var mycket, men nån utredning var det ändå inte prat på. :( Vi får väl "hoppas" att proverna ser dåliga ut så att det blir en utredning i alla fall, även om jag tyvärr tror att dem kommer att se bra ut. Varför vill ingen hjälpa mig med detta? Är det för att jag är för fet? Det måste vara så, för skulle jag vara smal & fin så skulle dem KANSKE reagera & hjälpa mig, men så länge jag är såhär fet så kommer jag förmodligen inte att få nån hjälp. :'(
Det känns så jävla hopplöst, & jag vill bara lägga mig ner & ge upp. Jag har inga krafter kvar, dem har tagit slut, men vem bryr sig?
Imorron ska jag grilla med morsan & hennes sambo, lycka till. Jag får äta LITE, allra helst ska jag ju inte äta nåt, men för det första så vill jag inte att dem ska veta & för det andra så älskar jag grillat. Så jag får hålla igen som fan idag, så att jag kan äta lite imorron.
På måndag förmiddag ska jag till arbetsterapeuten & efter det ska jag lämna blodproverna. Sen ska jag iväg med vovven & träffa en hundpsykolog. Jag har sett fram emot det, jättemycket, men nu känner jag bara för att ställa in allt. Jag orkar inte med nåt, jag har inga krafter som sagt & jag vet inte hur jag ska få några heller. Jag är för lat för att få äta ordentligt, så det alternativet är helt uteslutet.
Hade klockan vart 2 timmar senare så hade jag gått & lagt mig för natten, men nu är det väl lite väl tidigt för det, eller? Jag har ingen anledning att stanna uppe, det finns ingen mening med det, så varför inte försöka sova? Nej, då lär väl ryggen gå av helt, jag får bita ihop & vara uppe nån timme till iaf, sen kan jag få sova.