Det är tufft nu
Min vovve blev sämre igår natt, så vi fick åka in akut till djursjukhuset där dem tog prover & röntgade honom. Allt såg bra ut så han fick följa med tillbaka, fast med massa skonsamma saker för magen. Nu har han fått behålla det han har ätit så jag hoppas att det fortsätter så. Min fina kille, tycker så synd om honom, vill bara att han ska få må bra.
Själv så mår jag sådär, orkar inte riktigt vara social längre, jag är trött & irriterad, får inte sova ordentligt & äter mängder med saker, vilket får mig att må ännu sämre. Har konstant ont i magen & mår illa, men vill inte svälta mig när jag är bland andra, för dem skulle inte alls förstå. Plus att ja, det ÄR gott att äta! Men effekterna efteråt är inte lika häftiga som sagt.
Har ringt & lämnat meddelande till min arbetsterapeut på vuxenhabiliteringen, så jag hoppas att hon ringer upp under dagen. Ska fråga om jag kan få en tid i slutet av veckan eller nästa vecka, så att vi kan diskutera frågan om jobb. Jag vill ju som sagt jobba & tjäna pengar.
Har precis duschat så det känns lite bättre nu än innan, men ändå långt ifrån bra. Jag är så trött på att må dåligt, men det verkar vara ett sånt liv jag är dömd att leva.
Vi KANSKE ska åka hem idag eller imorron, det hoppas jag verkligen på! Vill bara hem, orkar som sagt inte vara så social längre & jag behöver få sova! Och sluta äta, jävlar vad jag måste ha gått upp i vikt. Blir en skräck att ställa sig på vågen när jag är hemma igen, men jag vet att jag måste, för jag måste få tillbaka kontrollen. Och ju längre tid jag är borta, desto längre blir vägen tillbaka till kontroll, så jag håller verkligen tummarna för att vi åker idag eller senast imorron.