Vingar av vita fjädrar

Idag har jag ätit flera gånger!! Frukost, FIKA & middag. Varför, varför, varför?! Iofs så stod det samma siffror på vågen i morse som det gjorde igår, men imorron kommer det garanterat att stå högre siffror, & jag har bara mig själv att skylla.

 

Jag vill så gärna ha kontroll, men jag älskar att äta & har därför JÄTTESVÅRT att stå emot hungern! Och jag vet inte, men jag har haft en bra dag idag, så kanske mår jag bättre av att äta? Tills jag inser att jag bara växer & växer. Det är inte bara siffrorna på vågen som visar mig sanningen, ånej, jag KÄNNER det, jag SER det på kroppen, fett, fett, fett. Hur ska jag nånsin kunna bli smal & fin igen om jag inte lär mig att behålla kontrollen?!

 

Jag har typ noll krafter, dag in & dag ut så får jag slita hårt för minsta lilla ansträngning, för det är asjobbigt att bara sitta upp! Det enda jag egentligen har krafter till är att ligga i sängen, men gör jag det för mycket så gör ryggen för ont, så jag måste hålla mig uppe några timmar på dagarna. Plus att jag har ju min vovve, han hjälper mig nåt så oerhört, för även om jag inte har några krafter så kommer jag ut några gånger/dag, även om dem flesta turer bara är korta kissrundor, men det brukar alltid bli 1 längre tur/dag & det skulle aldrig falla mig in att göra om jag inte hade honom. Idag t.ex. har vi varit ute i solen några timmar, dels tränat lite & dels så har vovven fått sprungit löst & lekt med en kompis. Nu är han trött & nöjd & jag behöver inte ha det minsta dåligt samvete.

 

Men iaf, noll krafter var det jag tänkte på. En av mina bästa vänner vill gärna gå en vandringsled på 1 mil nån dag snart med våra vovvar & en del av mig vill väldigt gärna göra det, MEN, hur fan ska jag orka det?! :O Om jag inte äter nåt så finns det inte en chans i världen att jag orkar gå hela, oavsett hur många gånger vi kan stanna & vila! Och om jag äter så, ja, då KANSKE jag kan orka? Men ju mer jag äter desto mer går jag upp i vikt, & desto fetare jag blir, desto jobbigare blir allt, inte bara mentalt utan även fysiskt. Så snacka om att sitta i rävsaxen!

Och några andra kompisar vill ha med mig ut på springturer, men samma sak där, det finns inte en chans på miljonen just nu att jag skulle fixa det. :( Jag blir glad över att dem frågar mig (trots alla gånger dem får samma svar - nej), men samtidigt är det så jävla jobbigt att hela tiden bli påmind om vad jag inte orkar. Dessa kompisar brukar dessutom springa, så dem har bra tempo & orkar långa sträckor. Så att jag skulle orka med dem finns inte på kartan, tyvärr.

 

På tal om att springa & att pressa kroppen. Det är nåt allvarligt fel på min kropp & det har varit det i många år nu. När jag anstränger mig kraftigt & det verkligen blir jobbigt så lägger kroppen av & jag faller ihop, jag liksom tappar känseln i hela kroppen, & jag vet inte varför. Jag har misstänkt mina mediciner under alla dessa år, men trots att jag har bytt alla sorter så försvinner inte problemen, så det måste bero på nånting annat, men vad? När läkaren på Endokrinenheten misstänkte hypofysadenom så hoppades jag verkligen att han skulle ha rätt, för då kanske många av mina problem kunde förklaras, men nu säger dem att jag inte har nåt adenom, så jag har ingen aning om vad mina kroppsliga besvär beror på. Detta är en av anledningarna till att jag MÅSTE lära mig att kontrollera maten, för jag kan ju inte äta massor & sen bara göra ingenting, för då går jag ju upp i vikt, & motionera, nej, det är ju väldigt begränsat. :(

 

Det är bara så jävla mycket fel på mig hela jävla tiden!! Jag är så förbannat trött på det, varför kan inte jag få vara "felfri" på nåt sätt? Nejdå, istället är jag helt körd både fysiskt & psykiskt.