Hur ska jag klara det?!
Nu har jag precis kommit hem efter ett möte med min sjuksköterska på öppenpsyk. Jag frågade henne, rakt ut, ännu en gång, om hon kommer att sluta, & tänk, den här gången fick jag svar! Hon sa att hon inte kommer att sluta, MEN, hon kommer att vara LEDIG HELA HÖSTEN!!! Detta innebär såklart att vi inte kommer att ha nån kontakt alls på ett halvår, hur fan ska jag klara det?! Jag tycker att det är asjobbigt att bara träffa henne varannan vecka, hur i helvete ska jag klara av ett halvår?! :O Mitt mående försämras stadigt & snart är sommaren här, vilket innebär semester för henne, & ja, sen är det ju höst. Jag är livrädd, minst sagt, vet inte hur jag ska klara mig utan henne, hon är liksom min tryggaste punkt inom vården, hon är den jag kan prata med om allt. Mardrömmen har med andra ord bara börjat.
En annan sak vi pratade lite om var injektionerna. Jag frågade vad som händer om jag måste sluta med dem & hon sa att hon hade hört att Abilify skulle vara bra på att sänka prolaktinvärdet, plus att den medicinen också är neuroleptika. MEN, jag har ju redan testat den, både i tabletter & injektioner & den funkade inte så bra, så det sket sig. :( Jag har ju provat så många olika mediciner & det finns ju en anledning till att jag inte går kvar på dem som jag har testat! Så det känns mörkt även på den här fronten.
Har fått en telefontid med min läkare för att diskutera bland annat neuroleptika, men det är ju så svårt att prata i telefon! Det är inte helt lätt att mötas face to face heller, men lite lättare än telefonmöten är det iaf! Jävla corona, bara försvinn så att saker & ting kan återgå till det normala.
Vi pratade även om maten, fast bara lite, & hon sa att om jag fortsätter som jag gör nu så kommer det inte att dröja länge innan jag blir inlagd. En del av mig tänker genast "nej, det kommer inte att hända mig" & en annan del tänker "jag är på väg åt rätt håll, nu måste jag bara kämpa vidare". Inte för att jag vill bli inlagd, men för att jag vet att jag kommer att gå ner i vikt om jag fortsätter såhär, & att gå ner i vikt är ju mitt mål. Har gått ner lite igen, så nu väger jag som jag gjorde i förrgår, tänk att det pendlar så mycket. Nu gäller det bara att vara stark & behålla kontrollen & INTE äta massor! OM jag skulle ge mig ut & springa senare idag så skulle jag kunna unna mig nåt, samtidigt som jag försöker tänka att jag INTE får fira med mat. Bättre att fira med att gå ner i vikt. ;)
Nu däremot ska jag gå en promenad med en av mina bästa vänner, & våra vovvar. Sen får vi se vad som händer, just nu är det mest kaos i huvudet.