LPT
Här hoppar vi nu rätt in i skiten, får "presentera" mig vid ett senare tillfälle. Just nu är jag tvångsinlagd på psyk, får inte ens gå ut med personal, så chansen att lyckas fly är minimal. Fast å andra sidan, vart skulle jag fly? Dem vet vart dem skulle kunna hitta mig, så därför tänker jag inte ens försöka om jag får chansen.
Jag håller på att bli galen på mig själv fullständigt nu. Jag fattar inte hur jag kan vara så jävla sjuk i huvudet att jag VILL & STRÄVAR EFTER att bli bälteslagd!! Eller ja, den sjuka sidan i mig gör det, för den vet så väl hur mycket det skulle krossa resten av mig. Jag vill inte heller ha LPT, men den sjuka sidan vill det & den vann igår. 3 läkare som försökte få mig att samarbeta, men nej, den sjuka sidan var starkast av alla & fick som den ville. Jag gick från att ha en 2:a i vårdgrad till nu, en 0:a.
Jag vet inte hur jag ska få personalen att förstå mig & hur jag fungerar. Jag vill så gärna prata med dem, bara sätta mig ner & babbla på, om allt, men det är omöjligt. När jag väl ringer på klockan & dem kommer så har det låst sig helt i skallen & jag får inte fram nåt vettigt alls. :( Samma visa varje gång. Jag vill låta dem veta, men hur ska jag bära mig åt?
Funderar mycket på om jag ska skriva & låta dem läsa? Eller om jag ska skriva & sen ha det som stöd när jag själv berättar? Men vad ska jag skriva? Vilka ord är viktigast? Vilka ämnen?
Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Inte av den anledningen att jag sitter själv på mitt rum nu, utan jag känner mig alltid ensam. Ensam som att ingen förstår. Är det fel på mig eller alla andra? Eller kanske oss allihop?
På tisdag ska jag träffa min nya psykolog för första gången, det kan ju bli spännande. Alla ser det enbart som positivt att jag har fått en ny psykolog, utom jag. Den sjuka delen är tvärnöjd, kan inte bli mycket bättre. Samtidigt som den friska delen ser det som ett bakslag. Jag lyckades ju ta mig såpass långt bort från skiten att jag inte behövde en psykolog längre, för mig var det en seger, en stor seger, som nu tas tillbaka. Visst, jag behöver nån att prata med, jag behöver hjälpen, men att tänka att det bara är positivt med psykolog köper jag inte alls.
Sen denna eviga maten, jag blir skogstokig snart! När jag är hemma så kan jag leva med att det är tråkigt att äta mycket samma saker, men jag kan ta det. Men här, här får man välja mellan massa maträtter som du inte har en jävla aning om vad dem innehåller eller smakar! Med tanke på mina svårigheter så vågar jag inte testa maträtterna, utan får då istället gå hungrig tills nästa mål mat. Härom dagen gick jag t.o.m. ner till pizzerian & åt där istället, men nu när jag har en 0:a så är ju det omöjligt.
En del i personalen är jättesnälla & sådär & erbjuder mig andra alternativ, som typ pannkakor, vilket jag mer än gärna tar emot! Men det är ju inte alla som är sådär trevliga, utan vissa har mer taggarna utåt & ifrågasätter varför jag inte bara kan äta "min" mat precis som alla andra. Det är omöjligt för mig att försöka förklara för ALLA, det skulle jag aldrig orka, det måste finnas nåt bättre alternativ?!
Det finns några personer i personalen här som verkligen har hittat RÄTT jobb!! De är inte många, men dem finns. Jag försöker att prata med dem när dem är här, men som sagt, jag får inte ut så mycket ur huvudet utan det låser sig mest. :( En del av dem är skötare, & en del sjuksköterskor. Sen finns det såklart såna som jag helst undviker, men dem behöver vi inte fokusera på nu. Läkaren på avdelningen är också väldigt bra & EGENTLIGEN vill jag lyssna på honom & samarbeta, följa hans råd & lita på honom, men den sjuka delen röjde hårt igår, så det blev inte så. :( Det blev så fel igår, vilket det blir varje gång den sjuka delen lever rövare, men hur ska jag lära mig att hantera den? Kommer psykologen att försöka hjälpa mig med den biten?
Jag är rädd, LIVRÄDD för hur mycket starkare den sjuka delen av mig blir när den vinner fighter som den igår. Skulle dem istället bara skriva ut mig så skulle den sjuka delen fällas ordentligt. Men jag förstår läkarna, jag skulle nog inte heller skicka hem nån som säger att den tänker ta livet av sig. Men samtidigt som den sjuka delen vann genom att få stanna, så vann även den friska delen, för jag vet inte om jag hade tagit livet av mig eller inte om jag hade fått åka hem. Så ja, ni hör ju själva, bara rent kaos.
Morsan kommer om en halvtimme & hälsar på, så jag hinner inte prata med nån personal innan dess, men efter att morsan har åkt hem så blir det nog ett litet samtal med en bra personal, med stöd av det här inlägget.