Boendestödet har varit här
Mitt boendestöd var precis här & vi pratade mycket om medicindelningen. Hon förstår mig, hon lyssnar på mig, hon tar liksom min sida. Så hon erbjöd sig att följa med mig till psyk på tisdag då detta ska diskuteras med min nya sjuksköterska där, som jag aldrig har träffat förut. Jag tackade snabbt ja, för som sagt, boendestödet lyssnar & hon förstod att det bara skulle förstöra massor för mig att ha strikt tilldelning 2 ggr/dag. Så om dem inte lyssnar på mig så hoppas jag att dem lyssnar på henne. Hon skulle även ta upp detta med min manliga behandlare på funktionsstöd, men jag funderar på att testa ringa honom själv, men har inte bestämt mig för om jag vågar det eller inte, tycker ju inte om att prata i telefon.
Jag sa som det var till boendestödet, jag var helt ärlig, sa att det inte är apodosrullen som är "farlig" för mig, utan det är vid behovs-medicinen, för det är den jag sparar & tar överdoser av. Jag sa att det känns som ett tvång att ha ett lager, som jag då vet att jag kan ta om allt blir för jobbigt. Jag får panik av bara tanken på att inte ha nåt lager, vilket jag inte har nu & det är hemskt! Jag har bara 8 tabletter (för jag hittade dem som jag var så säker på att ambulanspersonalen hade tagit med sig, så skönt att ha dem kvar!) & även om jag har behövts ta dem vid flera tillfällen så har jag bitit ihop & hållt ut ändå eftersom jag inte vill stå helt utan, för ja, jag blev såklart nekad ett nytt recept. Jag vill kunna sluta tänka såhär, jag vill inte ha dessa tvångstankar, men jag vet inte hur jag ska bli av med dem, det känns bara helt omöjligt, dem har funnits där i så många år. Det känns som att dem är en del av mig & jag kan inte bara kapa av den delen.
Vet inte riktigt vad jag tänker & känner just nu, kaos, panik, ångest, lite lättnad, lite hopp, förtvivlan osv, allt på en & samma gång. Jag vet inte heller hur jag ska hantera det, tänker dock inte ta nåt lugnande eftersom jag dels måste spara på dem & dels så vill jag inte förstöra resten av dagen, för jag ska ju åka & bada med min bästa vän om en timme. Så ingen självskada heller, för då blir det svårt att bada. Med andra ord måste jag hantera detta på ett "bättre" sätt, & just såna sätt är jag inte så bra på.