Stödhem till vovven?
Idag har jag gråtit mängder, & alla tårar har varit för min älskade vovve. Som det känns nu så pallar jag inte att ha honom på heltid & jag har ingen som kan hjälpa mig, & vad händer nästa gång jag behöver bli inlagd? Vilket kan bli när som helst med tanke på hur jag mår. Men bara tanken på att omplacera honom får mig att brista helt, jag älskar honom så mycket & vill inte leva utan honom, men vad är mest RÄTT att göra? Så nu har jag skrivit ett inlägg i en hundpassningsgrupp på Facebook (från mitt anonyma konto) där jag skrivit att jag söker ett stödhem till honom där han kan vara när jag blir inlagd & ibland annars också som avlastning. Har fått några svar, men tyvärr ingen som kan uppfylla "kraven". :( En kunde bara över sommaren, en annan kunde inte ha honom ett par veckor i sträck (vilket krävs när jag är inlagd) & en kunde ingen svenska så det skulle bara bli förvirrande för honom. Det är allt annat än lätt det här, att "tvingas" vända sig till främmlingar, men det känns som att jag har detta & omplacering att välja mellan & det alternativet vill jag som sagt helt undvika att ens tänka på. Så jag hoppas att jag hittar nån vettig person som kan funka med min vovve, det skulle betyda så mycket. Kunde jag så skulle jag välja bort min sjukdom & ha vovven på heltid & göra massa roliga saker varje dag, men nu kan jag ju inte riktigt välja. :( Så jag hoppas som sagt att jag hittar en bra lösning.
Till helgen så väntar en stor hundträff på ett annat ställe här i landet som jag & min bästa vän ska åka på. Det blir folk & hundar ÖVERALLT & jag kommer att bli helt utmattad, men jag vet att jag skulle ångra mig som fan om jag inte åker eftersom min förra hund (som jag omplacerade i somras) kommer att vara där. <3 Det ska bli så roligt att träffa honom igen! Plus att det blir skönt att komma hemifrån & få nåt annat att tänka på några dagar.
Nu på eftermiddagen/kvällen så åkte jag & en kompis bort till sjön så att min vovve fick simma lite, vilket han älskar. Det är liksom den enda aktiviteten han får idag, men han är så snäll & anpassar sig så fint så, även om mitt dåliga samvete äter upp mig inifrån. Har planerat att åka dit imorron igen, när daghunden har åkt hem eftersom jag inte orkar ha med honom också.
Men först imorron så har jag 2 möten, det första på psyk hos en psykolog, en tid man alltid får efter att ha varit inlagd. Och möte nummer 2 är på funktionsstöd. Hade jag inte mått så dåligt så hade jag varit nervös inför det första mötet, en helt ny människa som ska bedömma mig, vad ska han tycka & tänka om allt? Tänk om han anser att jag behöver läggas in igen? Vad gör jag då? Jag måste se till att poängtera att jag ser fram emot helgens resa & att jag lovar att söka hjälp på psykakuten om det blir ohållbart innan dess. Jag behöver ju inte säga nåt om vad jag gör EFTER resan...Det blir nog bra, okej, lite nervös är jag faktiskt, nu när jag tänker på det. Klockan 10 är det dags, shit, det måste gå bra, för som sagt, jag har ingen till min vovve än & jag vill åka på resan.
Tack vare stunden ute & hoppet om att hitta en lösning med min vovve så mår jag helt okej, nästan lite bra t.o.m. Skönt med en paus från den värsta skiten.